Geir H. Haarde
Finansminister
Island

Herr President.
Det är en stor glädje att få säga några ord med anledning av Nordiska Investeringsbankens 25 års jubileum. Banken bildades som bekant året 1976 under en period som präglades av bl.a.energikris och kapitalkontroll i de nordiska länderna. Bankens huvudmål var att föra kapital från de internationella marknaderna till nordiska företag som var verksamma såväl i Norden som internationellt. Senare kom krediter till strukturrationaliseringar, investeringar över gränserna, infrastruktur och miljö m.m.

Enligt min mening har banken lyckats anpassa sig till ändrade förhållanden beträffande marknadsliberalisering, fria kapitalrörelser, globalisering, integrationen i Europa, Berlinmurens fall och ny statsbild i Baltikum och Östeuropa. Man kan med all säkerhet säga att banken har som instutition klarat sig väl igenom de första 25 åren. Den har inte förlorat pengar utan tvärtom visat en bra avkastning på det ursprungliga grundkapitalet. Detta är ett tydligt bevis på den styrka och den flexibilitet som finns i det nordiska samarbetet.

I huvudsak är det så att NIB:s viktigaste kundkrets är de stora nordiska företagen, vilka naturligtvis också är de företag som mest arbetar över gränserna i Norden och är verksamma internationellt. Banken har under senare år nått bättre till SME-sektorn, delvis genom en medveten satsning.

Det kan inte anslås utan vidare vilket överskott NIB har bidragit till hos låntagarna genom att ha erbjudit fördelaktigare lån än andra eller genom att ha pressat ner konkurenternas räntemarginal. Detta varierar säkert mellan marknader, länder och tidsperioder. Det kan dock fastslås att på den isländska marknaden har NIB skapat ett nytteöverskott av detta slag. Banken står för ungefär 10% av Islands utlandslån och Island står för ungefär 10% av NIBs utlån i Norden.

Men hur ser framtiden ut för NIB i en dynamisk omvärld där den nordiska integrationen av företag har delvis nått mättnadspunkten, affärsbankerna har blivit investeringsbanker, privatisering och projektinvesteringar ökar, marknadens villkor blir mera allmänt gällande, nya finansiella instrument används i större utstreckning och säkerheter i immateriella värden blir mer vanliga?

Vilken roll kan NIB spela i fortsättningen inom Norden, Baltikum och andra delar av världen? Vilka nischer skall banken inrikta sig på och vilka instrument skall användas? Vad för slags möjligheter har banken för att bli större och starkare om detta anses befogat?

Gällande de nordiska länderna kan man påstå att bankens roll inte är jämförbar med dennas tidigare viktiga position. Tillgång till kapital är inte begränsat till samma grad som förr, och skillnaden mellan affärsbankerna och investeringsbankerna har blivit alltmer mindre.

Däremot är bankens roll bland de Baltiska länderna och Östeuropa av väsentlig betydelse. Här kommer investeringar inom miljö, energi och infrastruktur att få en större roll. Banken har redan förmedlat nordiska miljölån till Baltikum och Östeuropa och ett nytt initiativ är på gång i samarbete med EBRD genom "The Nordic Dimension". NIB är en naturlig förmedlare av sådana låneramar eller bidrag.

Men NIB är inte bara en finansieringsinstutition, men snarare ett tecken på hur framgångsrikt det nordiska samarbetet kan vara, i såväl de nordiska länderna som i baltikum. Den nordiska finansiella insatsen, bl.a. genom NIB, har klart och tydligt bidragit till uppbyggningen av ett konkurensmässigt affärsliv i dessa länder.

Banken skall arbeta enligt stadgarna "på bankmässiga villkor". Detta kan väl tolkas så att den skall jämföras med affärsbankerna lika mycket som investeringsbanker av den gamla typen. Detta innebär att den i större utstreckning måste ta nya risker och använda nya instrument och samtidigt delvis inkräkta på affärsbankernas område.

I detta sammanhang anser jag att ökat samarbete med affärsbanker och exportfonder är viktigt, dels för att kunna närma sig projekt, och dels för att kunna delta i riskspridning med dessa. Med detta menas delvis att banken gör ramavtal med banker i större utsträckning för att komma åt SME-marknaden, och dels att kunna vara med i de verkligt stora satsningarna där riskspridning gynnar både NIB och affärsbankerna.

Banken måste hitta en balans mellan komplementaritet och konkurrens gentemot affärsbankerna precis som den har gjort hittills, men nu inför ökad och förnyad konkurrens. Man borde också tänka på möjligheter för en synergieffekt genom ett närmare samarbete mellan NIB och exportfinansiärer. Med sina fördelaktiga villkor och förhållandevis långa lån har banken en hel del att erbjuda.

Slutligen vill jag få tacka bankens styrelse, ledare och medarbetare för ett framgångsrikt arbete, och önska lycka till på bankens 25 års jubileum.